Dokument Dunham

Under lockoutsäsongen 2004/05 var Skellefteå AIK motsvarigheten till vad Sverige är i coronatider. Likt Sverige nu, gick AIK sin egen väg. Medan alla andra lag hade en beredskap för att det skulle bli en lockout,verkade vi inte så intresserade. Medan våra konkurrenter rustade, så satt vi nöjda. Ulf Taavolas middle name är kontinuitet och till en början dansade han och sportchef Peo Larsson i samma takt.

Om vi återupptar corona-jämförelsen har vi ju facit av hur säsongen 04/05 slutade, vilket vi inte har nu. Det visade sig i alla fall att vår väg var felaktig. Vi borde ha budgeterat för en NHL-strejk. För på den tiden fick man maximalt ha två icke-EU-spelare i matchtruppen. Vår kvot fylldes redan före säsongen drog igång, med Chad Hinz och Sean Gauthier. Samtidigt lockade vår värsta konkurrent Leksand till sig NHL-stjärnorna Michael Ryder och Francis Boullion.

När jag skrev budgeterat, menade jag inte ekonomiskt, utan plats i truppen. Ju längre säsongen led, desto tydligare var det att det inte skulle bli något NHL-spel. Ju längre säsongen led, desto mer rustade lagen i Elitserien och Allsvenskan. Henrik Lundqvist, Zdeno Chara, Peter Forsberg, Brian McCabe. Många lyckade värvningar, några misslyckade. Klubbarnas kassörer gnuggade händerna. NHL-stjärnorna krävde inga monsterlöner, men drog fulla hus.

Ju längre säsongen led, desto tjurigare blev Ulf Taavola. Han hade byggt en trupp som skulle svetsas samman och bli bättre och bättre under säsongen. Peo Larsson var desto mer sugen på spektakulära nyförvärv. När finske Jarkko Glad inte höll måttet enades de om en gyllene medelväg i dubbel-passaren Drake Berehowsky (USA och Estland). Han blev ett mäktigt tillskott och smälte väl in i gruppen.

När transferfönstret till slut skulle stänga kapprustade våra konkurrenter och Peo blev desperat och började panikartat söka efter ytterligare förstärkningar. Fans åkte förbi AIK:s kansli och såg att det lyste en lampa inne på Peos kontor under sista kvällen av transferfönstret. Inte helt missnöjd basunerade Larsson ut att han lyckats knyta till sig New York Rangers världsklass-keeper Mike Dunham, som dessutom var vän till Berehowsky.

Ulf Taavola gick i taket. Dels hade detta skett utan kommunikation och dels hade vi ju redan Sean Gauthier! Det är inte vem som helst som utan att blinka skulle ha petat Dunham, men för Taavola var det inga problem. Till pressen lämnade han inga kommentarer alls, vilket ju är spektakulärt för en tränare som just fått sitt mest profilstarka nytillskott någonsin. Vår kanadensiske målvakt Sean Gauthier höll dock inte igen. ”Klubben pissar på mig och min familj. Min agent fick två timmar på sig att hitta en ny klubb åt mig. Otroligt oprofessionellt.”

Men Gauthier hade Taavola i ryggen. Det spelade ingen roll hur många NHL-matcher och så vidare Dunham hade gjort. Matchningen av målvakterna blev enligt följande:

2:a februari: Skellefteå - Hammarby, Gauthier i mål
6:e februari: Leksand - Skellefteå, Gauthier
16:e februari: Skellefteå - Oskarshamn, Dunham
20:e februari: Skellefteå - Rögle, Dunham
23:e februari: Björklöven - Skellefteå, Gauthier
26:e februari: Bofors - Skellefteå, Dunham

Definitionen av sosse-coachning bjöd Taavola på och lät de ojämnt meriterade och duktiga målvakterna stå hälften var. En ljuvlig, tyst protest mot Peo Larsson.

I Kvalserien stod dock Dunham alla matcherna och höll nollan tre gånger under de första fem matcherna. På läktarna sjöngs ”Let’s go Dunham!” Sedan beslutade sig Chad Hinz för att fira påsk, och AIK föll igenom totalt. Men vi stannar till vid Hinz-affären. Envisa rykten menar att Dunham antingen provocerade fram Hinz rattfylla genom att reta upp honom till den milda grad att han satte sig bakom ratten. Andra rykten säger att det var Dunham som körde och betalade Hinz för att ta på sig skulden. Annars skulle ju Mike Dunhams NHL-karriär gå i stöpet, men det här är frågor vi aldrig får svar på.

I omgång åtta av Kvalserien förlorade AIK med 11-2 i Malmö och Dunham byttes ut efter halva matchen vid ställningen 6-0. Ytterligare rykten berättar att de nordamerikanska och finska spelarna inte brydde sig nämnvärt om en vettig uppladdning, när racet om Elitserieplatserna mer eller mindre var kört. Istället sägs det att några spelare laddade upp i Danmark kvällen före.

Sista omgången mot Bofors "skadade" sig Mike Dunham i andra periodpausen och byttes ut mot Sean Gauthier (i och med Hinz-skandalen fanns det plats för båda målvakterna i truppen). Frågan är om det var Dunham som var less eller om Taavola passade på att få det sista skrattet?

Under sina två månader i Skellefteå hann Mike Dunham med ganska mycket, särskilt om vi väljer att lyssna på alla rykten.
• Skapa osämja mellan tränaren och sportchefen.
• Petas av Sean Gauthier.
• Vara inblandad i Hinz-skandalen.
• Vara inblandad i festkväll dagen före match.

Och då har vi ändå inte, hittills, nämnt att Dunham ryktas ha gjort en ung tjej i stan gravid och dessutom bjudit in henne till USA som barnflicka året efter.

Oavsett vad som var sant eller ej, så satte Mike Dunham ett ordentligt avtryck i Skellefteå. När vi tittat igenom de lagen han spelat med, så återfinns Petr Tenkrat, Pavel Skrbek och Richard Lintner. Hand upp om du tror att Dunham har kontaktats som referens vid dessa värvningarna.