Christer Lärking hånas av en fullsatt arena

När man googlar Crister Lärking + publik, visar det sig att det inte bara är Skellefteå-publiken som hyser ett agg mot den numera pensionerade domaren. Länk på länk leder till artiklar och forum som tar upp diverse händelser i matcher som Lärking har dömt. De flesta domarna är ständigt i skottgluggen, men här har vi en rättsskipare som nog ligger högt i ligan över domare som fått många skopor skit genom åren.

Vi kommer att lyfta fram ett antal matcher som Lärking har dömt och retat upp både publiken och laget. Dessa händelser utspelar sig i början av tiden i Elitserien. Det finns fler matcher att tala om också, men den ilskan och glöden som fanns i publiken då, finns inte längre. För 10-15 år sedan betydde allting så mycket mer. Nu kan plötsligt folk inte gå på hockey för att de har fått en p-bot för en felparkering eller för att det är lite kallt ute eller bla, bla, bla.

Då var oron stark. Varje match var på liv och död och många sneglade mer mot Kvalserien än slutspelet, oavsett var i tabellen vi låg. Härliga, ångestfyllda tider!! Att då ha en domare som, enligt den extremt enögda publiken, förstörde vår kväll var inget man ryckte på axlarna åt. Det kunde ju vara det domslutet som avgjorde på vilken plats i serien vi hamnade på!

I Skellefteå Kraft Arena kunde det skapas en hätsk stämning på en nivå som många andra arenor inte kunde uppbåda. Detta kunde givetvis påverka domaren i den riktning vi ville, men så tänkte nog inte så många. Man blev ju förbannad och rätt ska vara rätt. Åt vårt håll. ”Domarjävel”, var ingen jättevanlig ramsa, utan buande och visselorkaner var mer vår grej.

4:e december 2006
Varje match betydde något under första säsongen. Ordet serielunk hade ingen Skelleftebo ens hört talas om. Just den här kvällen mötte vi Brynäs och var säkert tvungna att vinna. Efter bara fem minuter drog Libor Prochazka på sig ett matchstraff efter en tuff tackling mot sargen. Ingen på läktaren höll med om det beslutet.

Senare i matchen tacklade Brynäs Mads Hansen in Kari Haakana i planket på ett liknande sätt utan att det ens dömdes utvisning. Arenan exploderade och då har ju även spelarna en tendens att dras med. Matchen slutade 3-3 och i spelargången skrek Hakaana ”fucking loser” efter Lärking. Fredrik Krekula var mildare i sin kritik; ”Det var länge sen Lärking gjorde en bra match när han dömde oss”.
Anledningen till detta förspel är för att ni läsare ska få en känsla för aggressionerna som byggdes upp mot Lärking.

9:e december 2007
Efter matchen (Skellefteå -HV71) utses Christer Lärking till matchens lirare av Sportbladet. När tidningen ringer upp honom är han oförstående till den utmärkelsen, men får förklaringen att det berodde på att han vid ett tillfälle under matchen valde att visa ut samtliga nio utespelarna på isen för roughing. För att lugna ner känslorna.

AIK-fansen uppskattade inte den diplomatiska gesten från Lärking, när det var uppenbart att HV-spelarna både startade gurglet och var mest aktiva. Inget annat än en riktig skandal. Att vi sedan vann matchen med 4-0 spelade ingen roll. Man kan alltid vara förbannad på domaren ändå. Mikael Renberg tyckte ändå att Lärking gjort en okej insats.

13:e mars 2008
Andra kvartsfinalen mot HV71. Vi vann den första med 2-1 och skulle vi skrälla nu fanns det en realistisk chans att gå vidare. Matchen blev jämn och vid ställningen 2-1 till HV fick vi en straff som Renberg sköt i ribbans underkant. Vi förlorade matchen, men eftersnacket kom att handla om Martin Thörnbergs fula tackling på Jyri Marttinen (bilden).

Marttinen fick hjärnskakning och blödde ur näsan, men Lärking reagerade inte. Perra Johnsson kallade honom till båset och visade upp en groggy finländare, men nej. Jyri sågade domarinsatsen vid fotknölarna i pressen och man frågade sig hur AIK:arna skulle kunna uppbåda krafter till nästa match. Nästa match var redan om två dagar och domaren skulle vara... Ja, du vet.

15:e mars 2008
Ny match. Ingen Jyri Marttinen. Känslor av revanschlust, oro och hat på läktaren. Hat mot Lärking redan före matchen. Men hatet skulle övergå till hån. HV71 tog ledningen genom en målvaktstavla av Andreas Hadelöv och vi kvitterade. Två till enkla insläppta mål av Hadelöv och matchen var körd. Kvartsfinalen var körd. Säsongen var slut.

Egentligen tog ju HV ledningen med 1-2 i en matchserie först till fyra, men de var för bra för oss. Vår säsong hade handlat om att slippa Kvalserien. Slutspel var en enorm bonus, men nu var bensinen slut. Siffrorna rann iväg och spelarna orkade inte fatta rätt beslut, vilket ledde till utvisningar. Om publiken kan varva upp spelare, funkar det även åt motsatt håll. Det protesterades vilt mot Lärkings beslut och vi släppte in både 1-4 och 1-5 i numerärt underläge, vid tveksamma utvisningar.

Då rann det över. Per-Anton Lundström och Mikko Mäenpää drog på sig frustrationsmatchstraff. Lärking var plötsligt matchens förgrundsfigur, men istället för att bua, vråla och vissla började vi (ironiskt) att jubla åt honom. Åkte en AIK:are ut, jublades det och sista minuterna stod en fullsatt arena upp och skanderade ”Lärking”, klapp, klapp, klapp. ”Lärking”, klapp, klapp, klapp.

Alla domare har fått höra hur usla de är. Tyvärr är det en del av deras vardag, men de flesta har ett sätt att stänga av och skita i det. Men hur handskas man med det här? 6001 personer som skriker ditt namn. Lärking är inte korkad. Han förstod ju varför vi gjorde så. Efter matchen sas det att han aldrig mer ville komma till Skellefteå och döma.


Men det gjorde han. Bland annat dömde han sitt livs sista match i Skellefteå Kraft Arena. Tredje finalmatchen 2014. Vi vann mot Färjestad med rekordsiffrorna 8-1 och under matchen var det ingen som buade åt domaren. Efter matchen skanderade vi inte ens hans namn.