Timrå var länge ett lag vi inte hyste något större agg mot. Henrik Zetterberg verkade trevlig. Peo Larsson och Kent Norberg kamperade ihop där. Vi hade ingen egentlig historik mot dem heller. När de gick upp i Elitserien var precis i samma veva som vår vandring uppåt inleddes. Jonte spelade där och det var nästan ett skäl att önska Timrå lycka.
Sen gick vi upp och sveks av både Jonathan Hedström och Johan Backlund under samma sommar. Sommaren 2006. En finnig, 13-årig Adam Larsson surfade runt på sin stationära dator och hoppades att vi skulle landa lite spets. Han och alla andra supportrar berördes starkt av att vår frälsare valde Timrå istället. Och Adam Larsson glömmer inte.
Drygt fyra år senare var det dags för payback. Timrå ledda av Perra Johnsson och med Gustav Lindvall, Tomas Skogs, Marcus Högström, Gabriel Karlsson och Fredrik Hynning på Eliteprospects-rostern kom på besök i Skellefteå Kraft Arena. Vinden hade vänt rejält. Det var ingen som saknade Jonte. Vi var ett bättre lag och framtiden var ljus. Men Adam Larsson glömmer inte.
Det hela skedde efter nitton minuter av andra perioden. Martin Lundberg hade just tacklat in Elias Granath i sargen och denne blev liggande. I tumultet som uppstod såg Larsson sin chans att få utlopp för sina aggressioner. Han sög tag i närmaste man (den fightbenägne kanadensaren Daniel Corso). Under den 22 sekunder långa fighten slog Adam fjorton slag. Samtliga med högern. Han behöll också handskarna på hela tiden.
Corso med elva säsonger med utvisningssiffror som slutar med en udda siffra accepterade Larssons inbjudan och slog nio slag, även han med högern. Dessutom två sucker punches när domarna redan gått mellan. En jämn fight där ingen var nära att åka ner på isen. Det kan tyckas att Adam förlorade eftersom han blödde ymnigt från pannan, men det berodde på orutinen att inte ta av sig hjälmen. Visiret skapade det blödande såret.
"Jag bara högg tag i en av deras spelare. När jag såg att det var Corso förstod jag att jag borde ha låtit bli."
Osympatiske Daniel Corso låtsades som att han aldrig hade hört talas om en av hockeyvärldens största talanger.
"Nej, jag har aldrig hört talas om honom. Och att han kommer att gå högt i draften? Kul för honom. Men det var han som började veva och jag är kanadensare och inte svensk. Om någon klipper till mig kommer jag inte bara att stå där och ta emot. Jag slår tillbaka. Jag kastar handskarna. Sedan spelar det ingen roll vad som står på ryggen eller i prästbetyget. Om killen bara är sjutton år borde han verkligen se upp med vem han ger sig på."
Sagan Adam Larsson fick ytterligare ett kapitel och jublet i arenan visste inga gränser. En 17-årig egen produkt stod upp mot en beryktad tuffing. Under en kort sekvens såg det också ut som att Corso skulle tappa balansen och då hade decibelrekordet från Drake Berehowskys mål mot Leksand kunnat ryka all världens väg.
Martin Lundberg som också fick matchstraff för sin tackling tackade Larsson för att han stått upp för sin lagkamrat, men var samtidigt lite kritisk: "Jag hade släppt handskarna och tagit av mig hjälmen".
Adam Larsson menade efter matchen att han valt att behålla handskarna på för att slippa avstängning, vilket han tyvärr inte gjorde. Fem stygn och ett ymnigt blödande ansikte blev resultatet för honom, men han tyckte att sådana här uppgörelser borde vara tillåtna. Båda slagskämparna fick två matchers avstängning och 3500kr respektive 20000kr i böter.
På hockeyfights.com säger statistiken att Adam inte fick blodad tand av detta, utan han står endast noterad för tre slagsmål i NHL. Samtliga med hjälmen på...
Matchen då? Den vann AIK med 4-1 efter mål av Ivan Majesky (i powerplay!!!), Jocke Lindström, Oscar Lindberg (ass Larsson) och Jimmie Ericsson.
Kommentarer
Skicka en kommentar