10 spelare som kunde ha spelat i AIK

Silly season var under några år nästan lika rolig som själva hockeyn. Spekulationer, rykten, tända nattlampor på Peos kontor, Richard Parks hockeytrunk på Coop-parkeringen och Johan Åkermans fastighetsaffärer. Det här var tider innan agenter började trissa löner via media och Johan ”Mr Madhawk” Svensson, på riktigt, blev någon sorts faktor i svensk hockey. Man surfade runt på diverse hockeyforum och sög åt sig all information, hur orimlig den än var.

Men det är faktiskt inte silly season som den här texten ska handla om. Det är släktskap, relationer, möjligheter och misslyckanden. Vi kommer att berätta om spelare som av olika anledningar KUNDE ha spelat i AIK. Ett par stycken har till och med tillhört vår organisation, men som alldeles för tidigt gav upp chansen att spela i Sveriges bästa lag. Låter det luddigt? Det ger sig nog.

Vi kommer att jobba oss uppåt från det minst spektakulära till det som skulle gett de största svallvågorna.

Lucas Wallmark 
Nu har ju Wallmark förvisso spelat två SHL-matcher för AIK och gett oss lite NHL-pengar, men vi väljer ändå att plocka med honom på listan. Det var ju nämligen så att vi hade en av Sveriges mest lovande unga spelare och lyckades inte få honom att känna sig trygg med att hans tid kommer.

Nu påstår jag inte att det var trist att vi inte fick se Lucas Wallmark göra ett par år här innan flytten västerut. Tvärtom var det väldigt skönt att slippa honom. Wallmark är precis motsatsen till vad Skellefteå AIK står för. Han är född i Umeå och hejade uttalat på Björklöven, även under sin tid här. Han saknar ödmjukhet och är en ganska medioker skridskoåkare. Han var heller inte särskilt intresserad av att knyta näven och bita ihop, när han inte räkmackade sig in i a-laget.

Istället valde han att av alla ställen på jorden, bryta med AIK, och flytta till Luleå. Ett osympatiskt val av en osympatisk pojke. Varför är han då med på listan över huvudtaget? Svaret är att han är den av alla juniorer vi haft, som valde en annan väg än AIK och fick en lyckad karriär ändå. Om Wallmark valt att bita ihop, hade vi nog idag räknat in honom i talangfabriken och kanske till och med gillat honom. Nu blev det ju inte så, och därför passar han in under ”spelare som kunde ha spelat i AIK”.

Markus Kankaanperä
Nästa spelare föddes i Skellefteå 1980. Hans pappa Ari gjorde tre säsonger i Skellefteå i början av 80-talet. Att vara född här och ha en pappa som spelat i AIK är dock inte skäl nog för att figurera i det här inlägget. Då skulle tvillingarna Sundström varit givna. Pappa Ari var en tuff back som överförde sina hocckeygener till sin son.

Efter nio säsonger i Liiga, med sanslöst många utvisningsminuter och spel i JYP, HPK och Jokerit, började den granithårda backen bjudas ut till lag i Sverige. Kopplingen till Skellefteå var given, vilket media inte var sena att påpeka. Far och son, som representerat samma förening är ju alltid en kittlande tanke.

Trots den tanken och trots att AIK kontaktades av Kankaanperäs agent, var Skellefteå inte intresserade av Ari 2.0. Istället hamnade han i Brynäs och drog på sig 114 utvisningsminuter där. Det fanns en dialog med AIK och när vi tittar tillbaka KUNDE Markus Kankaanperä spelat i Skellefteå AIK, säsongen 07/08.

Mattias Hedlund
Om man tittar på Eliteprospects står det att säsongen 90/91 gjorde Hedlund noll matcher för AIK:s J20-lag. Mattias Hedlund är en riktig Lövare, med hyfsat stort ansikte och 14 säsonger i gröngult. Det kanske inte låter rimligt att påstå att han någonsin skulle ha varit aktuell för AIK, men internet (Eliteprospects) ljuger inte.

Hedda gick nämligen den tidens variant av Hockeygymnasiet i Skellefteå. När han flyttade spelade Björklöven kvar i Elitserien och det kunde nog tänkas att AIK var en plats att växa och frodas på innan han skulle flytta tillbaka till björkarnas stad. Nu föll det sig inte bättre än att Löven också åkte ur och Hedlund tog sitt pick och pack och åkte hem igen.

Det är motsatsen till en svindlande tanke att tänka att han skulle ha tagit plats i vårt a-lag och gjort flera säsonger här. Knappast 14 stycken, då det bestämdes att bara förstafemman, Johan Ramstedt, Kent Lindberg och Jesse Nyström skulle bli kvar då storrensningen genomfördes våren 2001. Tack gode gud att Löven åkte ur då, för annars hade Mattias Hedlund troligtvis varit registrerad för både matcher, och kanske säsonger här.

Magnus Hermansson
Våren 1999 åkte Skellefteå AIK:s sportkommitté till Vålerenga, Norge efter att ha fått tips om den enormt store Magnus Hermansson. 193 cm lång och 103kg tung rightare! Precis vad doktorn ordinerat. Historien förtäljer inte riktigt hur Hermansson lyckades under den provspelningen, men hans namn dök aldrig på ett AIK-kontrakt.

Istället var det en annan högerfattad spelare som fångade AIK:s uppmärksamhet. Även han rightare, men från Stockholm istället för Landskrona. Back istället för forward. Ihågkommen som en av våra största någonsin istället för att falna bort i Troja och Rögle. Spelaren som upptäcktes var Johan Åkerman. Man kan ju i sitt stilla sinne fundera på om det var Niklas Söderström som tipsat om Hermansson?

Söderström hade spelat med både honom och Åkerman i Norge, men valde alltså att föreslå Hermansson först och främst. Såg inte Söderström Åkermans storhet, eller såg han en konkurrent om platsen som en lite långsam, spelskicklig back med långa uppspel som sin specialitet? Oavsett svaret på den frågan blev det aldrig spel i AIK för Magnus Hermansson, men det kunde det ha blivit och då hade våra liv sett annorlunda ut.

Juuso Hietanen (bilden)
Silly season betyder rykten. Rykten betyder att saker och ting KAN bli av, men det är inte säkert. Just därför passar finske Juuso Hietanen in på den här listan. Han var inte något namn som det ryktades om. Han var klar! Det sa i alla fall sportchef Peo Larsson. Det fanns inga frågetecken eller liknande då detta kom ut i pressen 2007.

I SVT:s artikel med rubriken "Juuso Hietanen klar för Skellefteå" står det att han skriver ett tvåårskontrakt med AIK. "Hietanen är riktigt, riktigt bra och beskrivs som en av Finlands mest lovande backar. Han är född 1985 och jag ser honom som en ledande back i vårt lag, säger Peo Larsson till Västerbottens Folkblad."

Ord och inga visor. Och Larsson VAR muntligt överens med Hietanen. Två dagar senare skrev han på för Brynäs istället och Larsson var väldigt besviken, men lärde sig förhoppningsvis att inte säga något förrän bläcket torkat på kontraktet. Tittar man på AIK:s trupp 07/08 är det inte jättesvårt att gissa vem som tog Hietanens plats istället; Jan Novak! Och det var ju inte helt fel...

Justin Azevedo
Bud Holloway lockades hit eftersom han visste att Oscar Möller hade skrivit på och det kändes bra att åtminstone känna någon i ett nytt lag och i en ny stad. Möller och Holloway gjorde tre säsonger tillsammans i Manchester Monarchs där Bud var lagets främste poängplockare och Möller pendlade upp och ner till Los Angeles Kings.

Det fanns en tredje rightare också. Justin Azevedo vars poängproduktion var snäppet under Holloways. Det hade inte suttit helt fel med honom i AIK och Bud/Oscar hade med sina social skills garanterat kunnat få honom intresserad av ett kontrakt i Sverige. Nu blev det Finland och Tappara istället, vilket verkligen talar för att han kunnat komma till Skellefteå.

Dubbelpassaren (Kanada och Portugal) Azevedo hamnade sedan i KHL och har gjort sju raka säsonger där med mycket, mycket gott resultat. Här har vi alltså ett potentiellt nyförvärv via ett kompisskap. Möller har efter detta fått Janne Pesonen att signa för AIK efter att ha spelat tillsammans i AK Bars Kazan, så den här typen av värvning är både klok och möjlig.

Nils Höglander
2015 spelade Nils Höglander i Clemensnäs J18 med hyfsat resultat. Mycket bra resultat för att vara 14 år. Uppvuxen i Bockträsk utanför Arvidsjaur och således inom AIK:s upptagningsområde. Fem år efter att han lämnade Clemensnäs har han hunnit med att slå igenom i Gnaget i Allsvenskan, etablera sig i Rögle, SHL, spelat JVM och draftats för Vancouver i andra rundan. Varför inte AIK? är en befogad fråga.

Svaret är att Höglander hann med att testa spel i AIK:s ungdomslag, men inte trivdes och valde att flytta till Kopparhallen istället. Året efter ville Skellefteå ha tillbaka honom, men Nils Höglander ville inte det. Han menade att det varit dålig stämning i laget och strul med tränare. Hans nya lag blev Timrå istället och AIK gick miste om en stortalang.

Naturligtvis svider detta och förhoppningsvis rannsakade AIK sin insats i Höglander-affären. Det viskas emellanåt om en problematik med föräldrar som tränare i ungdomslagen, men det är nog snudd på omöjligt att locka dit andra som vill jobba ideellt. Man kan ju också tycka att Höglander borde ha bitit ihop, men den naturliga kopplingen till AIK saknades och då blev det lättare att flytta.

Jonathan Ericsson 
Kopplingen hit är ju uppenbar. Storebror Jimmie har vuxit fram till en ikon i Skellefteå och har säkert hört med brorsan om han är sugen på en flytt hem till Sverige. Men dollarmiljonerna lockar förstås och nu har Jonathan Ericsson passerat sitt bäst-före-datum. Tillsammans med Jimmie spelade han OS och även ett VM. Självklart har tanken slagit bröderna att spela klubblagshockey tillsammans också.

Men det HAR faktiskt funnits en möjlighet, men innan NHL-äventyret. Då ryktades Skellefteå AIK välja mellan Jonathan och en annan lillebror; David Holmqvist (Pärs bror). De två alternativen hade liknande statistik, ålder och bakgrund. Tyvärr blev det David Holmqvist som blev valet och om hans och Jonathans karriärer var snarlika dittills, har det blivit skilda världar därefter.

Det går ju bara att spekulera kring hur det gått för Jonathan Ericsson om han hamnat i AIK, men i sanningens namn var han egentligen inget speciellt innan han drog över till Detroit. Men kanske hade han inspirerats av att spela med brorsan. Vi hade fått några NHL-miljoner och möjligen hade han flyttat tillbaka för att göra en sista säsong med Jimmie.

Jarmo Myllys
Inför säsongen 1987/88 hade Skellefteå AIK inte mindre än tre finländska storstjärnor på kroken. Kari Jalonen, Kari Suoraniemi och Jarmo Myllys. Alla tre ville komma hit. Problemet var bara att man endast fick ha två utländska spelare. Detta var innan Bosmandomen, EU och diverse andra arbetsrättsregler.

Kari Jalonen gick inte att tacka nej till. Suoraniemi var etablerad landslagsback och skulle med sin rutin och sitt lugn vara en viktig pjäs i vår backbesättning. Jarmo Myllys var endast 22 år gammal, vilket kan ses som ungt för en målvakt och dessutom hade vi ett alternativ i Södertäljes Sam Lindståhl. AIK valde rutin och struntade i Myllys som blev kvar i Lukko.

Året efter drog han över Atlanten, men lyckades inte där. Däremot var han given finsk landslagsmålvakt och är en legend i Luleå, där han hamnade några år senare. Tanken med en ung, hungrig Myllys i AIK:s mål är kittlande, men min åsikt är ändå att rätt beslut fattades. Detta baserar jag egentligen enbart på osäkerheten över hur det blivit med Dick Anderssons AIK-karriär.

Elias Pettersson 
Om bara AIK haft tålamod. Om bara Emil Pettersson hade varit starkare mentalt. Om, om, om... Säsongen 16/17 kom Elias Petterssons storebror Emil till Skellefteå. Han var en tilltänkt toppcenter som skulle vara en ledande spelare. Dessvärre syntes det tidigt att det inte skulle bli så. Hängskalle, mjuk, svag och till synes oförmögen att göra det hårda jobbet.

Det sägs alltid att det är ett gemensamt beslut, men Emil erkände i SHL-podden att han fick sparken från AIK. Istället blev det Växjö Lakers och vi fick se en helt annan spelare. Klart att Elias Petterssons bild av Skellefteå var negativ, medan hans känsla kring Växjö var positiv. ”Växjö plockar fram det bästa, och i Skellefteå utvecklas man inte”, kanske han tänkte.

Tidernas största feltänk, men har man Emil Pettersson som förebild är man snett ute till att börja med, men alla har ju fantiserat om hur det sett ut om Elias kommit till AIK. Hade vi vunnit SM-guld 2018? Vi hade fått in ett antal NHL-miljoner. Man hade ju garanterat glatts åt hans framfart i NHL och tänkt att en stor del av detta skulle ha berott på hans utveckling i AIK. Nu blev det inte så, vilket ju är hela syftet med inlägget.