”Goons” eller ”Han kommer att tillföra muskler till laget”

Goons är lite väl hårt, kanske. I Sverige finns de ju inte och har aldrig funnits; slagskämparna som ska skydda lagets stjärnor och vars enda uppgift är att slåss och spela fysiskt. Översättningen av goon är ”a bully or thug, espescially of an armed security force”. Ganska bra beskrivning av den numera, i princip, utdöde arten. 

Fem minuter för fighting, inga böter eller avstängningar och en ölstinn, tämligen ointresserad publik som är där for the entertainment. Klart att NHL-lagen kunde unna sig det. Att det sedan inneburit hjärnskakningar och i förlängningen kostat liv, spelar mindre roll. The show must go on.

Skellefteå AIK har aldrig haft en spelare ens i närheten av detta. Visst har det funnits mer eller mindre troliga matchstraffstagare och visst har det tacklats och slagits och visst har publiken jublat och svurit och jagat på. Men inga goons. Vi ska här beskriva det närmaste vi kommit. Och då passar den andra rubrikvarianten bättre.

Internet är bra för ändamålet. Tack vare att nästan all information sparas har vi letat oss bakåt i tiden för att se hur sportchefer, föreningar och journalister beskrivit vissa spelare. Spelare vars styrka ligger i det fysiska spelet. Spelare som inte är ett jättehot i offensiv zon. Spelare som sätter jaget före laget och är jobbiga att möta. Spelare vars främsta talang är att jobba hårt och sällan besitter fina händer.

Egna produkter finns inte med på listan. Ingen Lasse Marklund och ingen Martin Sandgren. Vi pratar inte om värvningar som Lee Goren eller Kari Haakana. Tuffa, starka och en pina att möta, men de hade också andra förmågor och var inte bara muskler. Det kanske inte heller stämmer in på de sju spelarna som strax ska beskrivas, men de är/var begränsade spelare som kommit till oss med den rollen att fylla.

Marcus Kristoffersson

”Powerforward med ett kraftfullt spel”

Så beskrevs Kristoffersson när han kom tillbaka till oss 2006. Orden är Peo Larssons och beskrivningen stämmer rätt bra. Marcus Kristoffersson var en spelare att känna oro kring om man som back åkte mot defensivt sarghörn. Det kommer att smälla, frågan är bara hur ont det kommer att göra? Matcher som urartade var hans bästa matcher. Med tändstickan ständigt någon millimeter från stubinen, var Marcus bra att ha om till exempel Anders Söderberg åkte på en tjuvsmäll.

18 poäng, 168 utvisningsminuter och -11 på två säsonger är siffror som får det att tåras i ögonen. Tyvärr är det så, att de flesta spelarna som kommer att beskrivas här inte skrev mer än ett kontrakt med AIK. Kristoffersson har själv medgett att han inte fick det offensiva spelet att lossna i Skellefteå, men vem bryr sig om det? Det var ju inte därför han var här. Tydligen ändå klubbledningen som valde en annan spelartyp istället.

Per-Anton Lundström

”Elitseriens farligaste spelare” ”En fysisk spelare som gillar att smälla på”

Per-Anton förärades med en stor artikel i Aftonbladet (citaten kommer därifrån) efter att ha dragit på sig säsongens tredje matchstraff. Denna gången för en klumpig knätackling på Brynäs Emil Sandin. Tommy Sjödin rasade, men PAL konstaterade att han skulle fortsätta spela sitt eget spel. Hur beskrev han då sitt eget spel?

När Lundström skrev på för AIK under succé-säsongen 05/06, berättade han att hans styrka var att spela sarg ut. Inte Luleå-sarg ut, utan det var snarare det han kunde med klubban. Per-Anton var mycket ovårdad och otajmad, vilket ledde till 185 utvisningsminuter på två Elitseriesäsonger i Skellefteå. Man visste vad man fick med PAL, vilket stämmer in på alla på den här listan.

Frans Arildsson

”Nye Rikard Rauge”

Kaiser Frans kom ursprungligen från Vita Hästen och vägde in på 95 pannor. Beskrivningen ”nye Rikard Rauge” kom från när han återvände till Norrköping efter sin enda säsong i Skellefteå. En ganska lyckad säsong, poängmässigt, men det här inlägget handlar inte om spelare som gjort en massa mål och poäng.

Arildsson skulle vara en tuff spelare, som skulle bidra med hårt jobb och powerforward-egenskaper. Det var inte riktigt det vi fick. Istället blev det 19 poäng på 35 matcher och all time low på botbänken. I det här fallet stämmer förväntningarna inte in på resultatet, men alla spelare med tilltänkta goon-takter uppskattas.

Patrik Rönnqvist 

”Rivig”

Det var så han beskrevs när han kom och även om många, med all rätt, var skeptiska till värvningen så älskar man ordet rivig. Sällan är det en spelare som bidrar med annat än riv och slit. Nu fick vi väl knappt ens det i Rönken, men han passar väl in i mallen på den här sortens rollspelare, på hur han beskrevs.

Visst han jobbade hårt och tränade, enligt sig själv, mest av alla, men avsaknaden av tuffhet och utvisningsminuter var en besvikelse. Dock inte lika stor besvikelse som Rönnqvist kände när han tolkade Skellefteås tystnad som att hans kontrakt inte skulle förlängas.

Stefan Warg

”Defensiv, storvuxen back”

Inga som helst offensiva egenskaper eller spelskicklighet, så långt ögat kan nå. Warg (bilden) skulle verkligen bidra med muskler i en i övrigt mycket talangfull backuppsättning. Det blev nästan inget spel för Warg, som däremot bidrog med ett utseende som matchade beskrivningen av honom. I efterhand när han spelat för diverse motståndarlag har man sett vilken gris han är.

I Skellefteå AIK, anno 2014, fanns det inte plats för någon gris och värvningen får ses som en av de märkligare på många år. Noll poäng på sina framträdanden är alltid något, men musklerna behövdes bättre någon annanstans och klausulen i tvåårskontraktet aktiverades så snart säsongen var slut.

Henrik Hetta

”En driven spelare som alltid gör sitt bästa och ska bidra med sitt slit. Gnäller aldrig.”

Kanske inte ett klockrent exempel på spelartypen vi söker idag, men beskrivningen ovan, saxad från AIK:s pressutskick är klockren. Man behöver ingen universitetskurs i att läsa mellan raderna för att förstå vad vi kunde vänta oss av Hetta. Vilket också var vad vi fick. Vältränad, hårt jobbande SHL-robot med lite taskig tajming.

På pluskontot återfinns ett par viktiga mål, 800 grader-ramsan och det förväntade hårda jobbet. För vissa blev han en favorit, och inget ont om det. Gnuggare med muskler är aldrig fel. Återvände till Malmö, men kommer att ha svårt att få ett nytt SHL-kontrakt.

Pontus Widerström

”Skridskostark, laglojal, defensivt stark forward”

Jag ska väl erkänna att jag gnuggade händerna åt Widerströms ankomst. Det kändes bra med en energispelare som skulle kunna ligga och skava på motståndarbackarna. Men återigen visade det sig att man luras av beskrivningen. För att skava måste man hinna fram. För att bidra MÅSTE det finnas mer än muskler och hårt jobb.

Det tog drygt ett byte innan jag ångrade allt jag sagt och tänkt om Widerström. Han flyttade vidare till Färjestad och det var inte utan njutning, jag läste att deras fans var nöjda med honom. På förhand. ”Äntligen en powerforward som kan komma in och grisa i tuffa matcher.” De blev lika lurade som jag kommer att bli nästa gång den spelartypen kommer hit.