Ryssen kommer! - När AIK profiterade på kommunismens fall

På 70-talet dök de första utländska spelarna upp i Skellefteå. Hannu Palmu och Pekka Rampa var med och bärgade första guldet 1978. I mitten av 80-talet gjorde nordamerikanerna entré, genom Serge Roy och Randy Heath. Då, som nu, slogs Kanada och Sovjetunionen om vilket land som var hockeylandet nummer 1. Av förklarliga skäl kom det aldrig några östeuropeiska spelare till Sverige.

1989 föll till slut Berlinmuren och land efter land tvingades öppna sina gränser bakom järnridån. Nu gick det att besöka Ryssland och i och med kommunismens fall kunde ryska ishockeyspelare bege sig västerut utan att riskera livet.

Vladimir Krutov kom till Östersund och Mishat Fahrutdinov dominerade i Västerås. Även Skellefteå AIK lyfte blicken mot Ryssland. Hittills har sju ryska spelare dragit på sig den svartgula tröjan och känslan är att det kan dröja tills det är dags igen. Vi har inte tagit med Mantas Armalis (Litauen) och Igor Matushkin (Vitryssland), trots att deras länder tillhörde Sovjetunionen. Fokus ligger på Ryssland.

Igor Yevdokimov 93-96
Yevdokimov var förste man att flytta hit och får kanske ses som den mest lyckade ryssen vi haft. Han var nyfiken på världen och lämnade Mother Russia redan 1991 för ett äventyr i Finland. Utöver det spelade han 12 säsonger i SKA St Petersburg och sett till statistiken var han en defensivt inriktad back. 112 landskamper fördelat på Sovjet/Ryssland är imponerande siffror och förväntningarna på Igor var höga.

I efterhand infriades inte riktigt förväntningarna, men på pluskontot återfinns oväntat offensiva kvaliteter med 8+18 under första säsongen. Yevdokimov hade också en mycket arméinspirerad rysk frisyr. Tyvärr skadade han sig under sitt sista år här, men man minns honom som en back man kunde lita på.

4. Dimitri Tsvetkov 96/97
Skellefteå var uppenbart nöjda med Yevdokimov. När han lämnade efter tre säsonger anslöt nämligen tre nya ryssar. Från SKA St Petersburg hämtades även backbjässen Dima Tsvetkov som efter nio säsonger där var redo att se något nytt. Så mycket kan han inte ha sett. En synkontroll visade nämligen att han i princip var blind. Lagledningen i AIK hade under en tid funderat över diverse oförklarliga misstag från Tsvetkovs sida och nu fick man svaret. I övrigt var Dima en mycket storvuxen herre som gjorde åtta poäng i AIK-tröjan. Han flyttade efter säsongen vidare till Finland och så småningom Tyskland, där han fortfarande bor.

10. Sergei Vologsjanin 96-98
I samma backpar som Tsvektov återfanns den mer spelskicklige Sergei Vologsjanin, som tog den ovanliga vägen från Ryssland via Boliden. Vologsjanin var en allroundback med det mest utmärkande draget att han inte dribblade pucken forehand-backhand. Istället drev han pucken framför sig, enbart på forehandsidan. AIK var nöjda med Sigge, som blev kvar två säsonger. Efter tiden i Skellefteå blev Vologsjanin kvar i Sverige, med spel i bland annat Tingsryd och Kristianstad (där han var lagkamrat med AIK-bekantingen Joakim Lidgren).

11. Alexander Patchev 96/97
Forwarden Patchev hittades i Borlänge, division 2, där han gjort 91 poäng på två säsonger. Tiden i AIK blev kort då skador satte stopp. Han skeppades då vidare till Boliden! där han gjorde tre mål på tre matcher, gissningsvis framspelad av Åke Berglund.

21. Alexander Vinogradov 96/97
OS-spelaren från 1994 värvades egentligen av Luleå, men diverse disciplinärt svaga situationer gjorde att Luleå tröttnade och lånade ut honom till AIK. Här briljerade han oerhört mycket, bland annat med ett solomål mot Björklöven, där tre gröngula låg ner på isen när han lirkade in pucken i mål. Det räckte till legendstatus än idag, även om återstoden av tiden blev mindre lyckad med några doser lättja och en dos onödigt matchstraff från den missförstådde Vinogradov.

25. Oleg Yashin 99/00
Yashin (bilden ovan) hade spenderat sju år ute i både Nordamerika och Europa, när han värvades av poplaget Linköping. Fem matcher stod östgötarna ut med ryssen, som satte nytt rekord i dåligt uppförande. Skellefteå som under säsongen handskats med både Gaber Glavic och Fredrik Näsvall, var inte rädda för en utmaning och som vi tidigare skrivit kanonstartade Yashin med ett drömmål mot Sundsvall. Därefter återgick han till sin ordinarie personlighet och bråkade mest.

7. Kirill Kabanov 14/15
Vad hade hänt om Kabanov inte skjutit över det tomma målet när Skellefteå ledde borta mot Växjö i final 6? Finalmatchen och serien som avgjordes av Tuomas Kiiskinen. Det kommer vi aldrig att få veta, men Kabanov var en frisk fläkt som påminde om gamla tidens tveksamma värvningar, som kunde blixtra till ibland och vara hur bra som helst, för att långa stunder försvinna. 29 poäng på 43 matcher och bäst plus-minus i laget är inte fy skam.