Matchrapport Bofors - Skellefteå AIK 2006

Förutsättningarna inför matchen var enkla. Vinst för AIK = elitserieavancemang. Att handskas med känslorna var allt annat än enkelt. 2004 misslyckades vi med att ta EN poäng mot antingen Hammarby eller Leksand. Två lag utan någonting att spela för. 2005 försvann chansen genom en vinflaska eller tre.

AIK:s lineup i Nobelhallen var följande: Hadelöv i mål, Lindgren och Sondell på backen, samt kedjan Ramstedt, Falk, Petterström. En oerhört ung Tommy Samuelsson stod i båset tillsammans med Mats Lindgren som hade en oidentifierbar frisyr. Magnus Nyström (Expressen) och Harald Lückner kommenterade.

Från början syntes inga svartgula nerver och North Power hade luft i struparna. Redan efter ca 20 sekunder sköt Åkerman ett farligt skott och i anfallet efter styrde Branda in 0-1 via skridskon. Inte helt givet vad en videogranskning hade inneburit. 0-2 av Libor Prochazka i powerplay efter att en passning från Johan Åkerman ställt hela Bofors.

0-3 Daniel Welser, trots att domaren redan hunnit blåsa av? och nu kände många att saken var klar! Hockey är som bekant mycket psykologi och då Bofors reducerade omgående gick stämningen ner i AIK-klacken och spelarna såg lätt paralyserade ut. Hemmalaget tog över mer och mer, och när Fredrik Öberg lyckades komma till ett hyfsat läge hoppades vi att AIK skulle återta taktpinnen.

Dessvärre reducerade Bofors igen och efter mindre än tio minuters spel hade det blivit fem mål. Magnus Nyström räknade snabbt ut att om det fortsatte i den här takten skulle det ha gjorts TIO mål innan paus. På isen ångade ett avslappnat Bofors på och hamnade i ett 5 mot 3-överläge i 1.52. Det skapades ett konstant tryck, men efter bland annat en heroisk skottäckning av Petterström redde AIK ut stormen.

Dominansen fortsatte dock och Lückner kommenterade att ”det är livsfarligt varje gång de kommer!”. Mitt i värsta Boforspressen lyckades AIK kontra, men Brett Harkins fick inte upp pucken över isen. Pucken tar på det enda som täcker målet, målvaktsklubban, och i anfallet efter tilldöms Bofors en rättmätig straff. Oddsen från Nordicbet fladdrar förbi i rutan och det är nog inte så många som spelade på AIK-vinst till 1.12. Andreas Hadelöv är lugn i målet och väntar ut straffskytten Angell, som gjort båda Bofors mål dittills. Paus 2-3.

I början av andra perioden är det AIK:s tur att få spela med två man mer, men det är oerhört stirrigt. Patric Rönnqvist spelar i första PP-enheten istället för Wernblom matchen igenom. Nämnde Wernblom blir trots det matchens näste målskytt då han forcerar in 2-4 i numerärt överläge. Ångesten bland fansen minskar inte. Den ökar. På isen känns det lugnare och AIK dominerar på nytt. Matchens vändningar verkar aldrig ta slut och bland det sista som händer i perioden är att Fredrik Lindgren styr in 3-4 i egen kasse, via skridskon.

Tretton sekunder in i sista perioden är det kvitterat och nu är det förmodligen kört. Spelet står och väger i tredje och efter 7.30 gör Hadelöv en jätteräddning. Men på något vis tar sig AIK samman och anförda av Per-Anton Lundström går vi till attack. PAL avlossar tre skott i ett och samma byte, och bara någon minut senare hittar Harkins, via en finurlig passning, fram till Fredrik Öberg som blir mannen som skjuter oss upp i Elitserien. 4-5. Bofors fortsätter att kännas farliga och Jens Olsson träffar ribban.

Till slut är det supervinnaren Fredrik Krekula som får sista skrattet. I slutet av matchen gör han två mål och 16 års paus från livet är över. På läktaren basunerar Pea Israelsson ut, att ”den som springer in på isen kommer att stängas av... länge!”. Isen fylls av rusiga supportrar, bland annat Marcus Högström (nu i Djurgården), och Fredrik Krekula berättar i en intervju att han ska vara uppe längre än han någonsin varit ikväll och bara fira. Något som han bekräftar dagen efter i en annan intervju; ”Jag var uppe till 8. Nytt rekord.”

Det är naturligtvis bara hjältar på isen och i Peo Larssons huvud börjar en plan formas för att få hem Jonathan Hedström. Extra vackert är det att se de unga Fredrik Lindgren och Pontus Petterström, som var med ända från uppgången till de två SM-gulden. En kort glimt visas från Leksand - Malmö, där Jimmie Ericsson gör ett tröstmål. En plump i protokollet för Jimmie att missa den här otroliga matchen och upplevelsen.