Scandinavium, Göteborg, 4:e april, 1978. 11.05 in i sista perioden och Lasse Nyströms liv har just förändrats, för alltid. Nästan på dagen 42 år senare är det fortfarande människor som kommer fram och vill prata om Målet. Vissa var inte ens födda när det gjordes.
Men vi tar det från början. Brynäs var storfavoriter att vinna sitt tredje raka SM-guld, med storstjärnor som Lars-Göran Nilsson, Stig Salming och Tord Lundström. AIK nämndes också som ett topplag och kom också på andra plats i tabellen efter just Brynäs.
Hur var känslan inför säsongen?
Det kändes som att Brynäs skulle vara laget att slå, men vi hade ett mycket gott självförtroende. Vi var också otroligt vältränade och åkte extremt mycket skridskor. Under säsongen flöt det på, men vi pratade aldrig slutspel eller guld, utan tog en match i taget.
Väl framme i slutspelet slog Solna ut Brynäs och det blev en svartgul finalserie. På den tiden var hemmaplansfördel ingenting man pysslade med, utan den tredje och avgörande matchen skulle spelas i Scandinavium i Göteborg.
Hur resonerade ni kring att spela på neutral plan? Med dagens system skulle ni ha fått spela hemma i den avgörande matchen.
Det ägnade vi ingen energi åt alls. På den tiden var det ju så och Scandinavium var en fin arena som rymmer mycket folk. Det var bara att gilla läget.
Var det pirrigt innan matchstart?
Ja, det var väldigt nervöst på ett sätt jag aldrig känt, varken förr eller senare. Vi bodde på samma hotell som vi alltid bodde på i Göteborg. Det var en härlig vårdag och några av oss promenerade faktiskt ner till arenan.
Med tio minuter kvar av matchen stod det 3-3. Hur gick tankarna?
Känslan var bra. Vi kände oss starkare än Solna och förstod att chansen var god.
Målet?
Bara sekunder innan gjorde vår målvakt Roger Rosén en fotparad på en farlig Solnachans. Spelet vände och vi dumpade ner pucken i offensiv zon. Jag åkte in mot målet längs förlängda mållinjen och fick en fin passning av Janne (Lindholm, backen). När jag fick pucken gjorde jag en läcker fint som jag övat in redan som grabb hemma i Jörn. Jörnsfinten. Med backen ute ur bilden återstod bara målvakten och även om mitt backhandavslut inte var jättebra, så gled pucken in under målvakten. Omedelbart efter målet kramades jag om av Janne, Göran och Johnny innan resten av laget kom in på isen. I efterhand kan jag nästan känna att mina minnen från Målet kommer från bilder jag sett i efterhand.
Minns du något från resten av matchen?
Det var fruktansvärt nervöst. Man ville knappt vara inne på isen, utan tog korta byten. Alla litade på Hardykedjan, som tog ett stort ansvar.
Efter matchen var det kaos. Fansen stormade isen och det kryllade av journalister i omklädningsrummet. Vanligtvis ville alla prata med Hardy, men nu var det mig de ville höra med. Jag var bara 23 år gammal och väldigt blyg. Naturligtvis är det bara goda minnen från segeryran som rådde. Vad som hände på vägen hem är preskriberat...
Hur har Målet påverkat ditt liv?
Väldigt positivt. Det har stärkt mig som person och i takt med att AIK började vinna guld igen kom det på tapeten på nytt.
Tänker du på Målet varje dag?
Nej, inte alls. Då och då, vid särskilda tillfällen då jag påminns om det. Men det går längre och längre mellan gångerna.
Lasse är blygsam eller så inser man inte riktigt som hockeyspelare vilken påverkan man har på människors liv. Det som hände i Scandinavium den där tisdagkvällen är nog den enskilt viktigaste händelsen i Skellefteås historia. Lappmössorna åkte på och folket i Skellefteå kände att man var något. Tack vare en fint, intränad på en uterink i Jörn.
Kommentarer
Skicka en kommentar