Lördagsmatiné i Skellefteå Kraft Arena - Martin Lundberg vs Marcus Nilson

Lördag 19:e januari 2013. Seriefinal mot HV71 och 5803 personer på plats på läktaren. På den tiden var HV71 ett lag man gick och irriterade sig på med specialfall som Ledin, Jämtin, Petrasek och Thörnberg. Slutspelet lurade runt hörnet och det här var ett fint tillfälle att sätta sig i respekt. Båda lagen gick in i matchen med näst intill slutspelskänsla och publiken eldade på.

Det här skulle bli matchen när Martin Lundberg tog klivet från en grinig hjälte till att ha legendstatus. Vid det här tillfället kände vi inte till den ödesdigra flytten till Växjö, så legend var det rätta ordet.

07.34 in i matchen kvitterade Johan Forsberg efter ett okej andraass av Martin Lundberg (förstaass Adam Pettersson). I paus ledde AIK med 3-1 och det kokade i arenan. Martin Lundberg hann också med en dubbelutvisning tillsammans med Rhett Rakhshani.

Jönköpingslaget verkade i pausvilan ha bestämt sig för åtminstone ta upp den fysiska kampen resten av matchen och efter mindre än en minut i andra perioden drabbade Martin Sevc och Per Ledin samman i ytterligare en dubbelutvisning. De två hade just återvänt in på isen när Martin Lundberg ökade på till 4-1 efter en fin passning av Johan Forsberg. Matchen var vunnen och nu återstod bara att se hur dålig stämning HV kunde skapa.

Nästan precis halvvägs in i perioden började förspelet till vad som komma skulle; John Klingberg, David Petrasek och Andreas Jämtin utvisades alla för roughing. 2+2 för Klingberg och Jämtin. Jocke Lindström brusade upp och levererade en crosschecking med fyra minuter kvar av perioden. En som började varva upp var Marcus Nilson, som vid ett par tillfällen sökte upp AIK:s målvakt Joacim Eriksson och sa några väl valda ord. Att gå på målvakten är att bryta mot en oskriven regel inom hockeyn, vilket Niclas Burström inte var sen att påpeka.

När signalen för andra perioden gick föll det sig så att Nilson ännu en gång var i närheten av Eriksson och den här gången gick han till en lättare form av fysisk attack. Burström ilsknade till och mötte upp, varpå Nilson knuffade till Burström. "Nisse är en av våra mindre och lättare killar, så jag klev in där", berättade Martin Lundberg efter matchen i en intervju med Roger Lindström.

I domen som följde, gick att läsa: Martin Lundberg har anfört att han kände sig tvingad att fråga vad Nilson höll på med. Svaret på den frågan levererades med knytnävar från Nilsons sida. Och Lundberg var inte sen att svara. Efter en serie frenetiska slag från Lundberg får han anses ha vunnit fighten, trots en blödande mun. Nilson blödde från området kring hans högra öga. Vi hade fått bevittna ett klassiskt rallarslagsmål.

Killarna klappade om varandra efter fighten och en sekvens som det pratas om än idag var över. De i publiken som valde att rusa mot baren efter 14 minuter gick miste om det största gruffet sedan vaktmästarna släckte lyset -82. I tumultet, med alla spelare inne på isen, drog Bellemare och Ledin också på sig matchstraff, lite i skymundan. Stämningen som rådde på läktaren var otrolig.

Om man specialstuderar slagskämparna under själva kurret kan man se att Lundbergs adrenalinpåslag är högre och efter det att Nilson får hjälmen avslagen och man kan skymta hans ansiktsuttryck, syns det att han tycker att det är en obehaglig situation som han satt sig i. Att Lundberg har en semilång frisyr som yr runt, gör inte bilden av en vilde mindre.

Blodet från Lundbergs läpp kom från att stygnen efter en hög klubba gått upp, och bör inte tillskrivas Nilson. I intervjun efter matchen erkände Lundberg att det gjorde lite ont, men annars var det lugnt. Naturligtvis skulle det leda till böter och avstängning, men den legendstatusen Martin Lundberg skapade sig den här kvällen, via ett ordentligt Gordie Howe hattrick, var värt alla böter och all smärta.

Här borde vår historia vara slut. Seger i matchen och i kurret. Mål, assist och matchstraff, samt 17 stygn och ett par förlorade tänder. Ett gott dagsverke. Men det följde en reaktion från både höger och vänster. Polisen i Västerbotten upprättade en polisanmälan mot slagskämparna. Den anmälan blev det dock inget av. AIK mailbombades av arga småbarnsföräldrar, vars barn bevittnat våld på nära håll. Frågan om ishockey ska stå över lagboken väcktes ytterligare en gång.

Huvudpersonen själv ångrade inget: ”Det är bra att sätta sig i respekt inför slutspelet.” 

Den här texten väckte ett vemod. Inte för själva slagsmålets skull. Utan för hur det blev med Martin. Det är inte många spelare som har den spelstilen och personligheten att bli ihågkommen som en RIKTIG hjälte. Det hade Martin Lundberg. Han skulle ju bli vår nye Pär Mikaelsson. Kanske inte den störste talangen eller målskytten. Utan någon som hänsynslöst offrade sig och tog en smäll för en lagkamrat. Den glöden klarar inte Lundberg att uppbåda i Växjö. Det var här det skulle ske. Men så blev det inte.

Fast fighten som nyss beskrivits ger fortfarande en värme i hela kroppen. Och sorg.