Erixon och Rundblad - Visst hade vi hoppats på mer?

Tillsammans har David Rundblad och Tim Erixon 206 NHL-matcher, 427 AHL-matcher, en Stanley Cup, ett VM-brons, 47 a-landskamper, två JVM-brons, två JVM-silver, 119 j-landskamper, två SM-silver, 341 SHL-matcher, 119 KHL-matcher och 533 poäng på seniornivå.

Trots alla dessa fina siffror och meriter, och trots att ingen av dem hunnit fylla 30 år ännu, tror jag inte att särskilt många känner att någon av dem nådde ens i närheten av förväntad nivå. Vi ska med den här texten försöka hitta anledningen/ar till att det blev så. Kanske var våra förväntningar för högt ställda?

När Skellefteå drog igång sin inte helt okontroversiella ungdomssatsning, var det bland annat två namn som tidigt nämndes; David Rundblad, supertalangen, och Tim Erixon, Jannes grabb. Ungefär femton år senare, skulle man kunna beskriva dem med orden Rundblad, supertalangen som aldrig blommade ut och Erixon, Jannes grabb. Varför blev det inte mer?


David Rundblad

Sällan, eller aldrig, har en spelare charmat Skellefteåpubliken som David Rundblad gjorde 2010/11. 50 poäng från backplats och känslan var att St Louis Blues gjort ett fynd när de draftade Rundblad som nummer 17, i första rundan 2009. Innan David ens hann sätta sig på planet till Nordamerika trejdades han dock bort till Ottawa Senators, så att St Louis skulle kunna drafta Vladimir Tarasenko. Vi ska nu lista fem anledningar till att Rundblad inte lyckades i NHL.

Skellefteås juniorutbildning
Nu höjer många på ögonbrynen, men... Som back i AIK:s juniorlag var det förbjudet att slå icing. Man skulle hela tiden vara konstruktiv med pucken och fortsätta våga när man gjorde misstag. Den metoden skapade en uppsjö spelskickliga backar som med tiden klev upp i a-laget. Spelskickligast av alla var David Rundblad. Han tog med sig samma mentalitet till både juniorlandslaget och Elitserien. Tack vare sin överlägsenhet fungerade spelstilen även där, trots ett antal mindre och större fadäser (Wikegård).

Någon gång under dessa år borde en tränare ha upptäckt att den här grabben har både talangen, kylan och modet att försöka spela sig ur varje situation. Istället kanske man skulle ha berättat att i den riktigt stora hockeyvärlden måste man ibland faktiskt bara lyfta ut pucken. För väl uppe i NHL fortsatte David på den inslagna,überkonstruktiva vägen.

Ointresset av att förändra sin spelstil
Det här går såklart hand i hand med ovanstående del, men med en viss skillnad. Jag har väldigt svårt att tro att ingen NHL/AHL-coach har berättat om dump and chase eller konceptet sarg ut. David har sagt i intervjuer är att han vill fortsätta spela sitt spel och våga,våga,våga. Det är ju alltid lätt att vara efterklok, men det är ju det inlägget handlar om, och visst hade det varit bra att någonstans rätta in sig i ledet och skaffa sig mandat att misslyckas, istället för att vägra förändra sitt spel.

Åkte han över för tidigt?
50 poäng, en kanonsäsong i ryggen och vald i första rundan. Klart att han åkte! Men lek med tanken att David skulle ha gjort en säsong till i AIK, med order om att putsa på sin defensiv, röra fötterna i spelet utan puck i egen zon och värdera situationer. Allt detta i en trygg miljö, där man får göra just misstag. Fast i det här fallet i det defensiva spelet. Även världens bästa back hamnar ju i lägen där laget inte har pucken. Fast det går ju inte att klandra vare sig David Rundblad eller Ottawa Senators. Han trodde att det bara var att fortsätta spela som han alltid har gjort och Ottawa tänkte att han är smart nog att anpassa sig efter nya spelregler.

Konkurrenssituationen 
Det är ganska svårt att komma som offensiv, rightarback och försöka ta istid från Erik Karlsson. Innan Rundblad kom över var det dock ganska jämnt skägg kring vem fansen på Hfboards trodde skulle bli lagets ledande back på sikt; Rundblad eller Karlsson. I Arizona konkurrerade David med Oliver Ekman-Larsson och i Chicago med Duncan Keith. Klart att det finns sex platser i en backuppsättning, men Rundblads extravaganta spelstil krävde nästan att vara en toppback.

Psyket
Det är när människor möter motgångar man ser vem de verkligen är. Med stora förväntningar på sina axlar, högt draftad, kanske Rundblad inte förväntat sig AHL-spel. Han kanske inte hanterade en hårtork från coachen efter en missad markering som ledde till ett mål i baken. Han kanske inte knöt näven, utan snarare sänkte både blick och axlar när det gick tungt. David Rundblad måste ha självförtroende och våga misslyckas. Han nådde aldrig den statusen over there. Istället blev han fansens hackkyckling och gick under namnet ”Runbad” bland Chicagos supportrar.


Inget snack om att han har råtalangen för att få en lyckad NHL-karriär. Idag spelar David Rundblad i KHL och sitter på ett nyskrivet tvåårsavtal med HK Sochi. Poängen rullar inte in som vi var vana vid, men tiden i Ryssland har gett honom den där defensiven som han borde ha haft för tio år sedan. Vi AIK:are hoppas förstås få återse vår ”Magic number seven”, men det känns tveksamt. Han kanske känner att han bara har att förlora på det. För David Rundblad är inte den spelaren som totaldominerade isarna i Elitserien 2010/11. Ibland är det bäst att leva på minnena från det som var.



Tim Erixon

Tim skalade buren mot Frölunda och gjorde ett drömmål, avgjorde semifinalserien mot Luleå 2011 och valdes även han i första rundan som 23:e spelare av Calgary Flames. Det kändes givet att han skulle ta steget över så snabbt som möjligt, inte minst eftersom han alltid lockats av den amerikanska livsstilen. Han är till och med född i USA. Som vi tidigare har nämnt brände han mycket av sina NHL-broar direkt. Här nedan listas sex anledningar till att Tim inte lyckades i NHL.

Åkte över för tidigt!
Det är många som tror att man är redo att flytta över Atlanten efter att bara spelat ett par Elitserie/SHL-säsonger. Äventyret lockar och NHL-lagen har ganska mycket makt. När man draftas i första rundan och själv verkligen VILL åka, finns det ju inget som stoppar en. Precis så var det för Erixon. I "SHL-podden möter Tim Erixon", berättar han att i efterhand insett att han inte alls var mogen för NHL. Även om Tim hunnit göra tre hela elitseriesäsonger kändes han fortfarande inte alls som en ledande back, utan det hade varit bra med minst ett år till i Sverige.

Calgary-bråket
Eric Lindros vann ju inte jättemånga sympatier då han vägrade spela för dåvarande Quebec Nordiques, men han var en blivande storstjärna som draftats etta och hade ändå en viss möjlighet att göra det han gjorde, i och med att Quebec hade rätt mycket på handen att trejda. När Tim Erixon vägrade spela för Calgary kändes det otroligt barnsligt och korkat. Vi har tidigare nämnt att han är sedd som Jannes grabb, och här var hans stora chans att skapa sig sitt eget namn. Istället fattade han beslutet (tillsammans med pappa?) att absolut vilja spela i New York Rangers. Calgary blev givetvis förbannade och Erixon sågs som en bråkmakare. Tim själv ansåg att han inte skulle kunna få speltid i Flames och motiverade sin vägran på så vis.

Vilken sorts back är Tim?
Om nu David Rundblad var en utpräglat offensiv back, är ovanstående fråga kring Tim Erixon ganska befogad. Hans offensiva kvaliteter sticker inte ut på något vis. Ett okej skott, bra spelsinne, men inga egenskaper för att vara en ledande offensiv back. Främsta minnet från Tims agerande i egen AIK-zon är att han la sig ner på isen VARJE gång motståndarna hamnade 2 mot 1. Något orättvis beskrivning förstås, men någon klockren defensiv back är han inte heller. Återstår då tvåvägsbacken, vilket är det närmaste sanningen vi kommer, men är inte det en beskrivning på en back som inte är nog bra varken offensivt eller defensivt och hamnar någonstans mitt emellan.

Skador 
I princip alla drabbas av skador. I NHL är det sällan att läkarna säger som i Sverige; ”Vi har valt att operera för att säkerställa knäet för kommande säsonger”. Så sent som för ett par dagar sedan berättade Tomas Sandström för Hockeysverige om när han tvingades spela med bruten arm. För att klara det måste man spela på smärtstillande, vilket det är lätt att bli beroende av. I sin desperation att bli skadefri och kunna spela är det lätt hänt.

Dåliga rådgivare
Sticka till NHL direkt. Vägra spela i Calgary. Inte ta omtag i Sverige/Europa, utan stanna i AHL in absurdum är dåliga beslut. Om det är pappa eller agenten, eller någon annan som väglett Tim är oklart, men det hade behövts andra råd.

Är/var Tim Erixon tillräckligt bra?
Naturligtvis var han en väldigt lovande back med spel i alla pojk- och juniorlandslag. Tidig elitseriedebut och draftad i första rundan. Fina meriter, men frågan är ändå om han någonsin varit nog bra för NHL. Hans egen åsikt är att han, med facit i hand, inte alls var mogen. Tim menar att han var en bättre spelare under de första AHL-åren, men då hade det redan kommit nya, unga spelare som draftats i första rundan och förtjänade en chans. ”Jag var inte tillräckligt bra, helt enkelt.”


Idag spelar Tim i Växjö Lakers, under våren mestadels som sjundeback. Nio år i USA handlar nog inte om kärlek till hockeyn, utan snarare om kärlek till den amerikanska livsstilen. Vad gäller en återkomst till Skellefteå, kommer det inte att bli så för Jannes grabb. Det saknas nämligen en förfrågan.