De flesta av oss är romantiker och minns gamla tider med en guldskimrande ram. Var verkligen den gamla flickvännen så dålig? Jag trivdes bättre med min förra bils reglage och så vidare. Men är det rätt att ta tillbaka det gamla?
Alla lag har återvändare. Vissa lyckas, vissa borde aldrig ha kommit i tillbaka. I Skellefteå finns det en ganska stor skara som längtar efter hur det var förr. "Vad gör Wallson nu?", "Calof är ledig." och "Är det inte dags för Martin Lundberg att komma hem!". Facit får man ju först sen, men ibland är det bättre att minnas.
Vi har tittat på 24 spelare som lämnat AIK och sedan kommit tillbaka igen. Betygsättningen är 1-5, där 5 är bäst. Vi har inte tittat på de som lämnat som juniorer, mognat och återvänt (Lindholm, Lindvall, Pudas). Lindström, Möller och Ericsson hade hela tiden kontrakt med AIK och var bara utlånade. Vi har också hoppat över Fredrik Lindgren, vars själ och hjärta aldrig lämnade, trots tre flyttförsök.
Hannu Palmu
Palmu gjorde sju säsonger i AIK och var med och vann SM-guld 78. När Skellefteå åkte ur Elitserien valde nästan alla spelare att stanna, och Palmu lämnade högsta ligan i Finland för att hjälpa klubben i sitt hjärta. 23 poäng på 28 matcher för den defensive backen, som såg sådär gammal ut i matchprogrammet, på ett sätt som ingen gör nu. Det blev en säsong och Hannu Palmu lämnade efter att ha hjälpt AIK tillbaka till finrummet. 4 plus.
Thomas Hedin
1983 gjorde Hedin den förbjudna flytten till Björklöven. efter fem fina säsonger i AIK. Det började bra i Löven, men poäng och speltid minskade och även Hedin valde att flytta hem och hjälpa AIK tillbaka till Elitserien. Föreningen förlät honom och Thomas Hedin var till och med lagkapten i AIK och gjorde bland annat fina 31 poäng på 36 matcher 86/87. Betyget dras ner på grund av valet av klubb. 3 plus.
Mats Lundström
Mats spåddes bli landslagsman och när Skellefteås status blev allt svagare i slutet på 90-talet, valde Mats att tänka på sin egen karriär och flytta till Solna AIK. Där gjorde han en kanonsäsong, men modersmjölken lockade när AIK gjorde en sista stor satsning att hålla sig kvar i Elitserien. AIK åkte ut, trots en poängstark säsong av Lundström. Det var det sista vi såg av honom och karriären avslutades med några säsonger i Frölunda och Modo. 3 plus
Anders Öqvist
Anders flytt till Löven är mer okej. Han var inte tillräckligt bra för Elitserien, utan valde speltid i Umeå. Det blev samma resa där. Bra säsonger i Division 1, men platsade inte när Löven tog steget upp. Tillbaka till AIK och ett par halvdana säsonger. På Anders stora pluskonto är att han idag är en hängiven AIK-supporter. 2 plus
Hans Hjalmar
Supertalangen Hjalmar som bland annat gjorde hattrick i sin debut som 17-åring valde att lämna AIK när vi åkte ur Elitserien 1990. Flytten gick till Luleå och tittar man på hans statistik där, är det nästan som att Luleå spelade tråkigt och defensivt redan då. Ett år senare var Hjalmar tillbaka i AIK, gjorde två fina säsonger i Division1, innan han la av som 25-åring. 3 plus.
Lars Marklund
Det finns något mytiskt över Lasse Marklund. Vispfinten, matchstraffen och bytet till nummer 33. Lasse tog sitt ansvar och följde med ner i Division 1 när AIK åkte ut, men kunde inte hålla sig när Rögle gjorde en megasatsning -91. Där drabbades han av en ordentlig sjukdom och flyttade hem och gjorde tre säsonger till. Den sista nådde han endast 24 utvisningsminuter och bensinen var slut. Idag jobbar han åt AIK och var en av hjärnorna bakom den stora ungdomssatsningen. 3 plus
Dick Burlin
Om man tittar på Dicks Eliteprospect-sida ser man att han inte spelade hockey på två år. Det var AIK:s legendariske läkare Gilbert Brännström som avrådde från spel, på grund av flera hjärnskakningar. Dick varvade dock upp igen i CRIF och Piteå, innan AIK kallade. Fem fina säsonger under en tung period i AIK:s historia inger respekt. När "Galne Gunnar" kom och rensade upp hela truppen slutade Dick igen, men gjorde ett kort gästspel i Halmstad Hammers senare. 4 plus
Guy Gosselin
I början av 90-talet fanns en begränsning för hur många utländska spelare man fick ha. 1990 hittade AIK den amerikanske VM-backen Guy Gosselin. Goose imponerade egentligen inte, och det blev bara en säsong. Hans återkomst efter en säsong i USA gav oss inte något mer att minnas, men Guy har hållit kvar kontakten med AIK och introducerade bland annat begreppet "power skating" för Lasse Marklund under en resa till USA, 2001. 1 plus
Jan Erixon
Vi har tidigare berört Jannes comeback, som dessvärre påverkades väldigt mycket av ryggskadan. Mitt bestående minne är när AIK spelade 3 mot 5 mot Björklöven. X-et höll pucken på egen hand hur länge som helst, innan han tvingade fram en tekning i offensiv zon och inte ens tittade mot avbytarbåset när de andra bytte, utan ställde bara upp för att ta tekningen. Förhoppningarna på Janne var enorma, och de matcher han spelade bar han laget på sina axlar. Det blev dock bara 13 matcher. 3 plus
Jens Nyström
Än idag kan jag känna att Jens hade allt. Stor, rightarback med bra skridskoåkning (backade in på line-upen!). Med facit i hand blev det egentligen inte så mycket. Två säsonger i AIK, innan Luleå värvade honom. Där drabbades han av skador och styrketränade nästan sönder kroppen innan han flyttade hem igen. 22 poäng på fyra säsonger imponerar inte, men jag tror att många med mig bara väntade på att det skulle lossna. Karriären för Jesse gick vidare i Växjö och Comet (Norge), där han lyckades bättre än här. 2 plus
Dick Andersson
När Dick fick veta att AIK skulle satsa på någon annan som förstekeeper blev han förbannad och drog. Flytten var märklig. Den gick till Björklöven och deras supportrar, som genom åren hånat Dick, jublade. Som den AIK:are Dick är, trivdes han aldrig i Löven, utan spelade bara två matcher innan han kom tillbaka. I AIK hade nämligen en viss Gaber Glavic gjort sig omöjlig och lämnat. Dick tog förstaspaden, innan han konkurrerades ut av Johan Backlund nästa säsong. 3 plus
Johan Ramstedt
Rama ansågs vara AIK:s störste talang på länge och det sved när han valde att elitserieflytta just till Björklöven. Löven hann vända ner i Division 1 och vi tvingades se Ramstedt vara med och spöa oss. Allt det glömdes dock den dagen när Ramstedt (samtidigt som Ivo Jan) presenterades som ett nyförvärv, mitt under säsongen 00/01, kände fansen att något var på gång. Det var det, men det tog bara lite längre tid än man hoppats på. Ramstedt gjorde åtta säsonger efter återkomsten i AIK och bäst minns man första året i Elitserien då hans kedja under delar av säsongen ledde laget. Johan Ramstedt hade äntligen fått visa att han höll på högsta nivån. Avslutet blev mindre kul, då det ryktades att Johan hade svårt med Lee Gorens attityd mot honom, och Rama lämnade mitt under säsongen. 5 plus
Fredrik Näsvall
37 poäng, 100 utvisningsminuter och en mängd historier om vad som hände utanför isen. Näsvalls framfart gav eko och när Björklöven tog steget upp tog han chansen. Det gjorde dock inte Löven, och när de åkte ut flyttade Näsvall till Italien, innan han 2002 skrev sitt livs första tvåårskontrakt. Kemin med Brett Harkins var enorm och Näsvall sänkte på egen hand Linköping i Kvalserien -03. Året efter anslöt Ulf Tavola som tränare, och kulturkrocken var given. Fyrkantige Tavola och bohemen Näsvall klickade inte och Näsvall lämnade i affekt under säsongen. 5 plus
Brett Harkins
Det finns egentligen få större legender än Brett Harkins. Allergisk mot försäsongsträning. Bristfällig fart, men ett ofattbart spelsinne och passningsöga. Efter att ha delat publiken i två läger lämnade han AIK 2003, för att tokdominera under två säsonger i Finland. Återkomsten till Skellefteå fick arbetsnamnet "Return of the king" och Brett levererade 41 poäng på 36 matcher när AIK äntligen gick upp igen. Året efter förstod sig Perra Johnsson inte på hockey, enligt Brett, som flyttade till Rögle. Sympatiskt nog var Harkins "skadad" när AIK skulle möta Rögle i Kvalserien. 4 plus
Pontus Petterström
2008 hade Pontus gjort sex säsonger i AIK och varit med och fört upp oss i Elitserien, men karriären stod stilla och när Linköping hörde av sig med ett tjockare lönekuvert tog han chansen. Fyra år i Cluben gav landslagsdebut där Pontus lyckades smälla in tre mål och det var lite överraskande när han valde att komma tillbaka till AIK. Två SM-guld senare och hjältestatus sved det i många hjärtan när kontraktet inte förlängdes. Tittar man på vilka som istället värvades in, kan vi nog enas om att det var fel beslut. 2017 instiftades Pontus Petterström Trophy av North Power. Ett pris som vinns av fansens favorit. 5 plus
Erik Andersson
Erik tog exakt samma väg som Pontus. med skillnaden att han lånades ut till AIK sista säsongen av sitt Linköping-kontrakt. Tillbaka i AIK, och vi visste vad vi hade att vänta. Ett stabilt backspel utan att glänsa. Poängproduktionen var lite mindre, men som det sjungs i "Decennium": "Vi tog gulden med Tobbas son." Erik gick sedan vidare till Malmö, där hjärnskakningar satte så småningom stopp för karriären. 4 plus
Lee Goren
När Lee Goren valde att flytta till Färjestad för att ha chansen att vinna något var det en smärtsam insikt om var i hierarkin AIK befann sig. Vi kunde säkert matcha lönen, men om man ville vinna SM-guld måste man röra på sig. Det var ju mot Lee som vi skulle luta oss! Det var annorlunda tre säsonger senare. Då var det kul att Goren kom tillbaka, men positionerna hade ändrats och han kom tillbaka till en maktfaktor inom svensk hockey. AIK var ett riktigt bra lag och Goren var en viktig bricka, men har var inte längre "the man". Tyvärr satte en hjärnskakning stopp för Lee och Jakob Silfverberg stopp för AIK. Året efter vann vi SM-guld medan Goren spelade i Linköping. 4 plus
Martin Sevc
Sevc var oerhört viktig vid guldet 2013 och när laget tömdes på ryggrad efter andra guldet kände AIK att det var viktigt att få in en backgeneral som kände föreningen. Sevc gjorde statistiskt en bättre säsong och vi gick till final, men det var en sämre version av Martin vi fick se. Efter det har den ännu pågående karriären fortsatt i Tjeckien. 3 plus
Mikko Lehtonen
2010/11 gjorde Mikko Lehtonen 30 mål, vilket gav honom en fin KHL-lön. (Hoppas att Jocke Lindström fick en procentsats på den lönen.) KHL-åren gick minst sagt sådär, men när åtta av nio ledande forwards från guldet 2014 försvann, var Mikko ett kärt återseende. Försäsongen var bra, men det visade sig att tiden och den snabbare hockeyn hade sprungit ifrån Lehtonen. 25 matcher och 9 poäng ledde till en utlåning till Örebro. Numera återfinns Mikko i franska ligan. 1 plus
Bud Holloway
2014 när vi vann vårt andra guld hade Holloways stjärna dalat betänkligt. 33 pinnar på 53 matcher var en kraftig försämring jämfört med året innan och även i spelet syntes det att det gick långsammare och Bud hade svårt att hinna komma till skott. Hans rykte var dock gott, vilket ledde till att han äntligen fick chansen i NHL och även casha in i KHL. AIK-fansen jublade när han kom tillbaka och trots att poängsnittet var snarlikt hans senaste säsong i AIK, märktes det att hockeyn hade förändrats till det sämre för Buds del. Det sista tvåårskontraktet kändes onödigt och Bud är idag en glädjespridare i Salzburg. 2 plus
Johan Alm
Efter gulden var Alm en i den långa raden spelare som tog chansen till ett hockeyäventyr. För Alms del blev det AHL-spel i två säsonger innan han kom hem. De åren kantades av skador och det fortsatte likadant i Skellefteå. Idag rehabar han efter en allvarlig knäskada i sin nya klubb Oskarshamn. 1 plus
Petter Granberg
BFG (Big Friendly Giant) testade sina vingar i NHL/mest AHL under tre säsonger innan AIK kallade. Vi misstänker att AIK fick betala bra för en back med sin styrka i defensiven. Granberg har ett år kvar på kontraktet och måste nog göra en bättre säsong om kontraktet ska förlängas, även om han spelade upp sig under senaste säsongens andra halva. 2 plus
Arvid Lundberg
För Arvids del var nog en flytt bra. AIK:s backuppsättning var brutal när han lämnade för en större roll i Växjö. Arvid tar kliv varje år och nu är det han som är brutalt bra. Senaste säsongen landslagsdebuterade han och kommer förhoppningsvis att vara en viktig kugge i många år. 4 plus
Niclas Burström
Ryktet säger att Burström inte ville komma tillbaka så länge Bert var kvar i AIK. Ingen rök utan eld, kan man tänka när Burström omedelbart bröt kontraktet med Lakers när Robertsson lämnade. Nisse är inte tillbaka på sin gamla nivå, men är oerhört nyttig och småelak. Vikarierade som center under säsongen och är en underbar spelare att ha i AIK. 3 plus
Älskar motiveringen till varför Linkan inte är med på listan!
SvaraRadera