Fortsätt till huvudinnehåll

En titt längst ner i poängligan


Alla kan inte vara stjärnor. Alla kan inte ta plats högt uppe i poängligan. I NHL har man väldigt tydliga platser i hierarkin och lön därefter. Top six och bottom six forwards. När man väl hamnat i ett fack är det lätt att man fastnar där. I Sverige är det mindre tydligt med den uppdelningen, även om det finns kedjehierarkier även här.

Grejen med NHL är att toppspelarna kan logga extremt mycket istid på grund av de otaliga reklamavbrotten. De får helt enkelt mer tid att återhämta sig än SHL-spelarna. Under AIK:s allra bästa period ville man fördela istiden så jämnt som man bara kunde, dels för delaktighetens skull och dels så att stjärnorna skulle vara pigga när det hettade till. Men det fanns också ett stort värde i att låta yngre killar få mycket speltid i alla spelmoment. En investering för framtiden.

Det är lätt gjort att många texter, inlägg och artiklar handlar om de, poängmässigt, bästa spelarna. Jocke Lindström får, helt naturligt, fler rubriker än Adam Pettersson. Dagens inlägg kommer inte att handla om de som har mest strålkastarljus på sig. Tvärtom. Vi har botaniserat allra längst ner i poängligan och plockat fram de forwards som under de 40 senaste åren gjort tre poäng eller mindre under en hel säsong. Kravet har också varit att de har spelat minst tjugo matcher den säsongen.

Denna koll gav oss tre sorters spelare. Den första varianten är den unga killen, på väg uppåt i sin karriär. Många av matcherna han står noterad för är kanske bänknötarmatcher eller väldigt få minuter på isen. I några av dessa fall har spelaren i fråga utvecklats och bara något år senare befunnit sig betydligt mycket högre upp i den interna poängligan.

Spelartyp två är den defensiva forwarden. Mycket tid i boxplay och med uppgift att förlägga spelet i offensiv zon, så får de stora kanonerna komma in och avsluta jobbet. Den typen av spelare förtjänar mycket mer beröm. Den tredje varianten är spelaren som inte är tillräckligt skicklig. Oftast blev det bara en eller två säsonger innan han flyttade vidare till ett sämre lag eller lägre division. Men alla hör till vår historia och därför ska de också få synas. Flera namn på listan nedan kommer varken förr eller senare att figurera här. Idag är deras dag.

1992/93 Tomas Marklund
20 matcher, 0+1
AIK-fostrade Marklund fick chansen i ett par matcher säsongen före och hoppades nu på ett genombrott. Så blev det dock inte, men hur många av oss kan berätta för barnbarnen att man spelat i samma lag som Mats Lindgren och Robert Larsson? Året efter gjorde Marklund 11+10 i Boliden.

1992/93 Jonas Eriksson
25 matcher, 1+0
På den här tiden gick det att komma direkt från CRIF eller Lejonström till AIK. Eriksson spåddes en ganska bra framtid och i en tid med en tunn Skellefteå-trupp fanns möjligheter till speltid. Det blev dock ingen succé och Garys son fortsatte karriären i de lokala småklubbarna.

1995/96 Mats Lindmark
31 matcher, 1+0
Lindmarks tredje AIK-säsong blev den klart sämsta. Han kom fram i en period då det mesta slank genom nätet upp till a-laget. Men när steget aldrig riktigt togs vände han blickarna söderut istället. Först till Pantern och sen vidare till Tyskland där han spelade tolv säsonger, och numera till och med har tyskt medborgarskap.

1996/97 Kent Lindberg
30 matcher, 3+0
77:orna lotsades upp i a-laget, en efter en, och Burträskaren Kent Lindberg gjorde det här året sin första säsong. Lindberg, som ofta gjorde fler mål än assist, fick inte riktigt till det under sin första riktiga säsong. Däremot vet vi ju att han snart tog kliv uppåt i truppen och redan nästa säsong producerade 30 poäng.

1998/99 Mikael Berg
29 matcher, 0+3
Micke Bergs insatser i AIK-tröjan minns man som lite starkare än vad de verkligen var. Han var också bofast i J18-landslaget där han gjorde 10 poäng på 7 JVM-matcher (för 18-åringar, alltså). I Skellefteå gick poängproduktionen sämre och på tre säsonger blev det endast 24 poäng.

1999/00 Johan Vikberg
36 matcher, 1+0

2000/01 Johan Vikberg
23 matcher, 1+0
Magiska siffror av Vikberg! Här fick Robin Alvarez skit för sin 13+0-säsong och så går Johan Vikberg assistlös under TVÅ säsonger. Efter dessa år flyttade han till division ett och Kristianstad innan han avrundade i Piteå med sju hyfsat poängstarka år.

2001/02 Andreas Stenberg (bilden)
31 matcher, 2+0

2002/03 Andreas Stenberg
25 matcher, 2+1
Stenberg gjorde faktiskt säsong 01/02 första målet i första träningsmatchen, men inte så mycket mer. Det var bestämt att AIK skulle ha in en lokal, ung förmåga bland alla importer och valet föll på juniorlandslagsmannen Andreas Stenberg. Det ville sig tyvärr inte alls och under hans andra säsong lånades han ut till Clemensnäs.

2003/04 Victor Edström 
38 matcher, 0+0
Här har vi det verkliga russinet i kakan. The icing on the cake. Edström var visserligen en hårt jobbande, skridskostark spelare, men en ynka poäng borde han ju ha mäktat med. Inte minst med den fina omgivningen som fanns. Sista säsongen för Victor gjorde han dock 59 poäng på 27 matcher för Lejon.

2004/05 Mikael Brancalion
24 matcher, 2+0

2005/06 Mikael Brancalion
28 matcher, 0+1
Brancalion var oerhört cementerad som 13:e forward under de här säsongerna. Speltiden var minimal och poängproduktionen ännu sämre. Till slut lånades han också ut till Clemensnäs och Hudiksvall, men ryktades faktiskt tillbaka till AIK efter en fin säsong i Sundsvall, just efter det att vi nått Elitserien.

2007/08 Johan Ramstedt
27 matcher, 2+1
Efter att ha gjort sitt livs bästa säsong, så kom den sämsta. Ingenting stämde för Ramstedt och som vi skrivit tidigare valde han att lämna Skellefteå AIK under julledigheten. Det är vemodiga siffror, men Johan Ramstedt gav oss ju så mycket annat, att vi kan leva med det här.

2008/09 Martin Lundberg
47 matcher, 1+1
Under flera säsonger balanserade Martin runt 2-8 poäng/säsong. Det var först när alla forwards lämnade efter andra guldet som hans roll i laget förändrades från en renodlad shut down-forward till en med lite offensivare arbetsuppgifter.

2008/09 Fredrik Krekula
36 matcher, 1+2
Sista säsongen för Krekula blev ingen höjdare. Ganska skadedrabbad och egentligen helt utan stäm. Ett antal av de här matchen, ska vi erkänna, gjordes från backplats, men det förlåter inte den oerhört låga poängproduktionen. Inget slut med flaggan i topp, men även här finns många andra goda minnen.

2009/10 Melker Karlsson 
36 matcher, 2+0
Melker hade 3-4 säsonger med uppoffrande spel, boxplaytid och hårt jobb, innan han under guldåren hittade rätt även poängmässigt. Det här var första året som mer eller mindre ordinarie och som vi kan se låg inte största fokuset på att göra poäng.

2009/10 Oscar Lindberg 
36 matcher, 1+1
Vi som följt Oscar i juniorlaget hade betydligt högre förväntningar än så här, när han flyttades upp i a-laget permanent. Det skulle faktiskt dröja tre säsonger innan han släppte loss ordentligt. Då sa det å andra sidan bara pang, med 42 poäng, SM-guld, MVP i slutspelet, VM-guld och NHL-flytt.

2010/11 Adam Pettersson 
22 matcher, 1+1
Ytterligare en talang som behövde mer tid på sig än man trodde. Men efter att han lånats ut en och en halv säsong till Sundsvall var det en annan spelare som kom tillbaka till Skellefteå. Någon poänggörare blev Adam aldrig, utan hamnade i facket ”hårt jobbande”, trots att man varje år tänkt; i år är det Adams år.

2015/16 Andreas Wingerli 
38 matcher, 2+1
Många av de senast nämnda har haft en fantastisk utväxling och blivit bärande spelare och NHL-proffs. Om Andreas Wingerli tar sig hela vägen till NHL låter vi vara osagt, men numera är han stabil runt, minst, 25-30 poäng och just under toppskiktet i SHL.

2016/17 Sebastian Ohlsson
44 matcher, 1+2
Wingerlis parhäst under några år tog en annan väg för att slippa hamna i boxplay-facket. Sebastian Ohlsson valde först Timrå i SHL:s absoluta bottenskikt och följde sedan med ner till Hockeyallsvenskan där han börjat få fart på poängproduktionen.

2017/18 Simon Krekula
35 matcher, 1+1
Far och son Krekula på denna, kanske mindre smickrande lista. Simon jobbade på, men det kändes som att nivån var lite för hög och även han har gjort en omstart i Hockeyallsvenskan för att få mer speltid och känna tränarens förtroende.

2019/20 Pontus Widerström 
22 matcher, 0+1
Widerström har nämnts i några inlägg vid det här laget och även här i negativa ordalag. ”Kliv upp. Åk till hallen. Jobba, jobba. Äta lunch. Samma sak händer imorgon.”, sjöng Ebba Grön och det var ganska precis det vill fick av Pontus Widerström.



Kommentarer