Den är omtvistad, plusminus-statistiken. Säger den någonting eller är den orättvis? Vi väljer att inte ta ställning, utan konstaterar att den visar på hur många mål man är inne på framåt, respektive bakåt i spel med lika många spelare på banan, samt om laget gör mål short-handed. I slutspelet är ofta bedömningarna annorlunda med högre tolerans för spelförstörande moment. På ett vis blir då special teams ännu viktigare, men det gäller också att kunna producera i spelet fem mot fem.
AIK är enda laget som gått till slutspel alla säsonger från 2008-2019. Vi har gått igenom alla spelarnas statistik från dessa slutspel och sammanställt listor över topp 5 bästa, respektive sämsta +/-. Här kan det naturligtvis bli ganska orättvist om man spelade i AIK under de första slutspelen eller under guldåren, men det kan vi ju inte göra någonting åt.
Det visade sig att det inte spelade någon större roll om man gjort många eller få slutspel. Vi har spelare på listan med +10 slutspel både högt uppe och långt nere på listan. Samma gäller spelare med bara ett par slutspel under bältet. Vi börjar nedifrån (autokorrekt Nedorost) med de fem med sämst plusminus.
5. Jyri Marttinen (2008-10) -6
Det som ligger Jyri i fatet är att han deltog i tre slutspel där vi inte gick längre än till semifinal. Å andra sidan innebär en förlorad final och en förlorad kvartsfinal, rent teoretiskt, lika många förlorade matcher. Marttinen är (han spelar fortfarande) en hetsig spelare, som gärna tar en offensiv risk. Sådant kan straffa sig, inte minst i ett tight slutspel. Nu finns det ju andra parametrar också, till exempel backpartner. I Jyris fall bland annat Tobias Viklund.
4. Jimmie Ericsson (2008-18) -9
I det här fallet finns inga bortförklaringar åt något håll. Jimmie har deltagit i alla våra slutspel utom ett (2015). Alltså går det inte att påstå att han har haft otur med att bara ha deltagit i, relativt sett, svaga årgångar. Siffrorna speglar exakt hur det har sett ut. I statistiken ser man dock inte hur många mål som kommit till i powerplay, tack vare Jimmies jobb framför kassen, utan dessa siffror är resultatet i spel fem mot fem. Kan det vara så att det mesta av energin går åt till pp-spelet eller kan det vara så att Jimmie ibland var lite bekväm i egen zon?
3. Adam Pettersson (2010-19) -10
Adam deltog inte i de första två slutspelen, där vi ärligt talat fick en del stryk. Hans prime har varit under de åren vi gått långt och vunnit. I kombination med att han ses som en gedigen, slitstark spelare med fin defensiv är siffrorna förvånande. Fast samtidigt, det offensiva genombrottet kom aldrig, utan Adams kedja nötte ofta ner motståndet och sen kom en offensivt starkare enhet och avslutade jobbet.
2. Emil Djuse (2017-19) -13
Djuses spel i egen zon kan tyckas vara bra, men han är en enorm risktagare och en viktig sak i slutspelstider är att göra få misstag. Det ligger honom också i fatet att han deltog i tre ganska svaga årgångar, trots finalen 2018. Där förnedrades vi dock av Växjö, vilket gav många spelare dåliga siffror. Fast ingen från de här åren är ens i närheten av Djuses -13.
1. Christian Söderström (2009-12) -17
Finalåret 2012 drog Chrippe in all-time-low-12. ”Då har man dåligt stäm”, ansåg Jocke Lindström när siffrorna kom på tal. Annars var ju Söderströms styrka spelet med lika många man på banan. Under sina bästa AIK-säsonger ingick han oftast i den kedjan som gjorde flest mål i spel fem mot fem. Det defensiva positionsspelet var inte hans styrka, och inte vid ett enda slutspel slutade statistiken på plus.
Fantastiskt att vår femte sämsta spelare, plusminus-mässigt bara ligger på -6. Det bör vara siffror som inget annat lag är i närheten av. Möjligtvis Växjö, men det har vi inget intresse av att ta reda på. Nu går vi istället över till de fem bästa noteringarna.
5. Martin Sevc (2013-15) +17
Magiska siffror på endast två slutspel, och framför allt är det vid guldet 2013 som Sevc märker ut sig med finfina +14. Han värvades som bekant in som en garanti för SM-guld och vi fick det som utlovades. Sevc var en gigant både framåt och bakåt. En smula tröttare var han 2015, men det räcker till att vara topp fem genom tiderna.
4. Oscar Möller (2012-19) +19
Möller har alltid haft speeden och skickligheten att kunna producera i alla spelformer, och är inte en spelare som är beroende av powerplay-tid. På senare år har han gått från en mer utpräglad offensiv spelare till näst intill en tvåvägsspelare. Att kunna steppa upp i slutspelet är en grundförutsättning och Möller brukar inte göra oss besvikna.
3. Fredrik Lindgren (2008-19) +20
Precis som Jimmie Ericsson har Lindgren endast missat ett slutspel (2010), men här befinner vi oss i andra änden av listan. Eftersom Fredrik Lindgren bidrar relativt lite i offensiv zon, kan vi konstatera att hans försvarsspel hållit toppklass i slutspelen (också). Likt ett årgångsvin blev han också bättre med åren. De första tre slutspelen innebar nämligen sammanlagt -3.
2. Melker Karlsson (2009-14) +22
Mäktiga +10 och +9, under guldåren, av Melker som egentligen var riktigt underskattad. Naturligtvis var det trevligt att gå center mellan Jocke och Möller, men till skillnad från Fredrik Warg var Karlsson en mycket vital del av KLM-kedjan. Han kom fram som en utpräglad offensiv spelare, men skaffade tidigt hela verktygslådan, vilket avspeglar sig här.
1. Anton Lindholm (2014-16) +23
Oväntat, men Lindholm har lika bra tajming i vilka slutspel han deltagit i, som i sina tacklingar. Guldåren plus 2015, när vi också var riktigt bra. +7, +10 och +6 är väldigt fin statistik. Med defensiven i fokus hade han ändå förmågan att kliva fram offensivt i slutspelet. Noll mål någonsin i grundserien, men två i slutspelet på betydligt färre matcher. Bäst när det gäller är som tidigare skrivits en oerhört trevlig egenskap.
Att Anton Lindholm skulle vara i topp var onekligen överraskande, men det bevisar ju det som gick att läsa i inledningen. Det gäller att ha lite flyt med vilka säsonger man deltagit i. Å andra sidan har Fredrik Lindgren och Jimmie Ericsson deltagit i, i princip, samma säsonger och det skiljer 29 mål dem emellan. 50/50 mellan backar och forwards, där jag trodde att backarnas speltid skulle slå hårdare. Åt båda hållen.
Kommentarer
Skicka en kommentar