Fredrik Lindgrens flyttförsök

920 matcher i AIK-tröjan (vi struntar i CHL). Mest av alla någonsin, men det kunde ha varit fler. Ganska precis 164 fler. Så många matcher har Lindgren nämligen missat, på grund av tre försök att se sig om i Sverige. Mörrum, Färjestad och Leksand. Den fina karriären hade varit ännu finare utan dessa snedsteg. 1084 matcher. Det hade varit något. Då hade det stått 20 år på bilden ovan!

På ett sätt har Pär Mikaelsson den vackraste AIK-karriären. 4 elitseriematcher innan vi åkte ut. Med under ALLA allsvenska säsongerna, utom den sista då vi gick upp. Symbolen för kampen. Fredrik Lindgren är symbolen för klassresan. Juniorlaget, några halvdana allsvenska år, kvalseriemissar, elitserieavancemang, 17 landskamper, slutspel, finalförlust, GULD.

18 a-lagssäsonger har innehållit allt från fiasko till succé. Men hans flyttar skaver. Leksand är väl nästan okej, när han lämnade för en lägre nivå, men de två andra försöken känns som den otrogne som kommer lommande tillbaka när gräset inte var grönare. Vi kontaktade Fredrik Lindgren och bad honom förklara sig.

Första gången du lämnade AIK var 2001, precis när den stora satsningen egentligen började. Hur kommer det sig att du flyttade till Mörrum?
Då var jag ung och äventyret lockade. Jag ville se något nytt helt enkelt. Att det blev just Mörrum berodde nog på att brorsan hade spelat där och bara hade bra saker att säga om klubben. Lasse Lindgren (före detta AIK) var tränare och jag fick bra kontakt med honom direkt, så det var också en bidragande orsak.

Hur var fisket i Mörrumsån?
Det grämer jag mig över. Det var nämligen så att det aldrig blev av. Jag är ju fiskeintresserad, men hittade aldrig tiden, tyvärr. Det ångrar jag verkligen.

Hur var hockeyn i Blekinge?
Vi spelade i Allsvenskan och fick kvala för att hålla oss kvar, men jag hade en väldigt rolig säsong där jag fick spela mycket i alla spelformer. Det var en nyttig erfarenhet för mig, inte minst socialt då jag inte hade familjen runt hörnet, utan jag fick klara mig själv. Lärorikt.

Men det blev bara ett år i Mörrum. Vad gjorde att du valde att komma tillbaka när AIK kallade?
Jag fick mitt lilla äventyr och när AIK ville ha mig kändes det naturligt att flytta hem.

Elitserieuppgång, landslagsdebut och slutspel. Ni tog kliv hela tiden, men du valde att skriva ett tvåårskontrakt med Färjestad 2009. Varför valde du att röra på dig då?
Jag kände även då att jag ville se något nytt efter många år i samma klubb och eventuellt få chansen att vinna SM-guld, men släkten är värst och AIK slog ut oss i kvartsfinalen så den drömmen gick i kras. Jag hade ju även haft Tommy Samuelsson och Perra Johnson i AIK, så de var bekanta ansikten vilket var en bidragande orsak.

Du höjde också lönen i Färjestad?
Ja, det var ett ekonomiskt uppsving, det ska jag erkänna. Och det var väl lite av grädden på moset när jag valde att flytta. Det var många bitar som föll på plats och pengarna var en anledning. Det kändes bra på alla punkter.

I Färjestad fick du spela en hel del powerplay. Hur var det?
Jag tänker att vi måste ha haft dåliga backar den säsongen... Nej, men det var en roll som jag inte alls var van vid, men det var roligt att få testa något nytt. Jag växte av att tränarna trodde på mig även i den spelformen, så det var kul så klart.

Men du bröt ditt kontrakt och valde att flytta hem.
Familjen trivdes väl inte riktigt fullt ut, så vi kom överens, Färjestad och  jag, att vi skulle bryta på min begäran. Efter att kontraktet var brutet var hemmet ett självklart val.

Sen följde en fantastisk tid med finaler, guld och hyllningar. Men efter åtta raka år flyttade du återigen. Den här gången till Leksand. Fick du inte nytt kontrakt?
Jo, AIK ville ha mig kvar, men jag ville testa något annat. Få höra andra röster och se andra katakomber. Helt enkelt se något nytt. Valet föll på Leksand.

Hur skilde sig träningen mellan AIK i SHL och Leksand i Allsvenskan?
Det var som natt och dag. Jag vet inte hur andra SHL-klubbar tränar, men det var enorm skillnad mellan AIK:s och Leksands sätt att träna.

Även det kontraktet bröts. I februari 2018 meddelades det att du var tillbaka i Skellefteå. Vad hände?
Det fanns en möjlighet för mig att komma tillbaka till AIK och den chansen tog jag, när det blev som det blev i Leksand. Jag fick det jag kom för; lite miljöombyte. Det räckte för mig.

Av de tre ställena som du testat, vilket ställe trivdes du bäst på?
Rent socialt var det Leksand. Det var ett litet, mysigt ställe. Perfekt för barnen och nära till allt. Vi lärde känna många trevliga människor där. Egentligen var väl alla ställen helt okej, men hemma är ju alltid hemma.

Din legendstatus i Skellefteå hade ju varit ännu större om du valt att stanna hela karriären. Ångrar du dig inte?
Nej, det gör jag inte. Jag har lärt mig massor av de utflykterna jag varit på. Det jag lärt mig mest är egentligen att det kan vara lätt att bli fartblind och känna att man behöver förändring, men när man väl gör det inser man att man hade det ganska bra där man var. Det kan man behöva bli påmind om. Så nej, jag ångrar inte att jag prövat andra klubbar. Det har gjort att jag vuxit både som person och hockeyspelare.


Många hockeyspelare är ju ganska duktiga på att svara korrekt. Det hade varit intressant att få veta mer om dessa flyttar. Särskilt tiden i Leksand när Lindgren flyende svarar "när det blev som det blev i Leksand."

Hur som helst är Fredrik Lindgren en stor legend och vi önskar honom lycka till med allt han tar sig för.